Gunilla Mann är född i Göteborg och växte upp i Majorna och Masthugget: Hon utbildade sig vid Slöjdföreningen 1962-67 och vid Börge Hovedskous Målarskola 1968-72. Sedan många år tillbaka delar Gunilla sin tid mellan det fagra Österlen och det alltid myllrande Söder i Stockholm.

Gunillas målningar, litografier, fine art och gouacher har kallats både koloristiska pärlor och folklivsskildringar. Hon är känd för sin egen naivistisk berättande stil präglad av stor detaljrikedom.

Uppdragen har genom åren varit många. Särskilt kan nämnas: Årets julkonstnär i Systembolaget med utsmyckning i landets 800 butiker 1992, oljemålningen Göteborg

Mitt hjärtas stad till fondvägg på operan i Göteborg 1994, litografiupplaga till VM i friidrott i Göteborg 1995, jubileumsoljemålningen Snurra min Jord till fondvägg i Folkets Hus i Stockholm 1998, litografiupplagan Husen i våra hjärtan till Stadsfastigheter i Malmö 1999, Litografiupplagor till KF:s tidning Mersmak 2002, oljemålningen Stockholm mina drömmars stad till KF 2003, litografiupplagor till Ljungby konst- och kulturnämnd 2004, litografiupplagan Studentbo till Akademiska Föreningens Bostäder i Lund 2005, oljemålningen Vaxholm den lilla skärgårdsstaden till Svenskt Näringsliv och oljemålningen Där livet leker till Växjö Kommun 2007.

2008 köpte Malmö stad den stora oljemålningen Framtidsstaden som hänger i entrén till Malmö stadshus. 2009 förvärvade Lundbergföretagen AB Norrköping staden vid strömmen och oljemålningen Varberg Sveriges kurort såldes till en privat köpare.

2012 använde Hemmets Journal Gunillas bilder i sin kalender. 2014 gjorde Gunilla en beställning till Handelsanställdas förbund en oljemålning i det hittills största formatet ca 275 x 100 cm. 2015 köpte Vellinge kommun oljemålningen ”Livsglädje i Höllviken” och 2016 fick Gunilla en beställning av en privatperson på ”Weltstadt Berlin” en myllrande målning över Berlins historia och nutid.

Under 2017 har Gunilla arbetat med flera beställningar och dessutom tillkom under våren flera nya litografier bl. a Söndagspromenad på Strandvägen, Nya framtidsstaden, Uppsala kunskapens stad. 2018 förvärvade Osby kommun originalet Osby mitt i Göinge som också finns som litografi.

2019 gjorde Gunilla nya oljemålningar över Karlshamn, Falkenberg, Halmstad, Jönköping och Lund. Dessa har också tagits fram i tekniken giclee fine art.

Under 2020 och 2021 har Gunilla gjort ett stort antal beställningar både från privatpersoner och företag. Tre av hennes målningar från Stockholm, Göteborg och Malmö har 2020 blivit pussel för Egmont förlag.

Nya oljemålningar, gouacher och grafik visas på separatutställningar i Gunillas ateljéer i Stockholm, Malmö, Simrishamn och i Rörum på Österlen.

Gunilla Mann har haft ett 100-tal separatutställningar runt om i Sverige. Hon har även haft ett flertal uppskattade utställningar utomlands i t ex Bukarest, Chicago, Seattle, Bryssel, Köpenhamn, Hamburg och Berlin. 2010 hade Gunilla utställning på varuhuset Pub ”A tribute to Stockholm”.

I Stockholm arbetar Gunilla vintertid i sin ateljé på Nytorget 15 A som ligger på Södermalm i Stockholm.

På Österlen är Gunilla verksam i sin ateljé och permanenta utställningshall i Rörum där hennes konstverk visas i stora, ljusa och rymliga lokaler. Här startar säsongen varje vår med en stor påskutställning.

Sedan 2009 finns även en ateljé och utställning på Banérsgatan i Malmö. På Narvavägen 7 i Stockholm finns också ett showroom där Gunilla ställer ut sina bilder.

Här kan besöka Gunilla Manns utställningar och ateljéer:

• RÖRUM PÅ ÖSTERLEN

En mil norr om Simrishamn, tfn 0414-244 27, 0414-244 29

Öppet vår, sommar, höst och påsk samt enligt överenskommelse.

• SIMRISHAMN

Lilla konstsalongen, Storgatan 13, tfn 0414-137 40.

Öppet året runt.

• STOCKHOLM

Nytorget 15 A på Södermalm tfn 08-644 22 31.

Öppet enligt överenskommelse.

Östermalm Showroom Narvavägen 7

• MALMÖ

Banérsgatan 6, invid S:t Petri Skola och Aqua Kul, tfn 040- 788 84.

"Skördefest i Äppelriket" - Oljemålning

Framtidsstaden

– så heter Gunilla Manns monumentalmålning över Malmö/Köpenhamn med Turning Torso i centrum.

Målningen har förvärvats av Malmö stad och hänger sedan onsdagen 16 april, då den högtidligen avtäcktes, i entrén till stadshuset

Duken mäter 90 x 160 cm. Här möter vi Gunilla Mann när hon är som bäst; med skarp blick och säker hand. Hon återger en mycket lustfylld värld. Motivet myllrar av byggnader, platser, människor – Turning Torso i centrum omgivet av bl.a. Hotell Kramer och Savoy, Börshuset, Ribersborg, Stortorget och Öresundsbron – vägen över till den goda grannen Köpenhamn med det nya operahuset, Arken och ”Den Sorte Diamant”.

Myllret är nära nog påtagligt, folk blandas med t ex Linné och Piraten, Edvard Persson och Frans Suell. I Gunillas värld styr glädjen och lekfullheten, understruken av en stark kolorit.

– Vad vill du med din tavla?

– Bygga broar på många sätt. Också visa Malmös plats i en större värld där Tornet markerar överblick och framtid.

Gunilla Mann blev känd för den bredare allmänheten 1992 då hon utsågs till Systembolagets julkonstnär och var representerad över precis hela landet. Förutom i Sverige har hon haft en rad utställningar i bl a Chicago, Seattle, Bryssel, Hamburg, Berlin, Tokyo och planerar för en utställning i Spanien.

Gunilla Mann har målat under drygt 45 år – är bl a utbildad vid Slöjdföreningen i Göteborg.

Skiss från Limhamn

Sorglöshetens budbärerska

Gunilla Mann målar världen i glada färger

Kolorist är hon utan minsta tvivel. Med skarpa ögon och säker hand. Och ett förflutet i Göteborg dessutom.
Så man kan inte påstå att Gunilla Mann vansläktas. Hur mycket stockholmska - och skånska - hon numera än är.

Utöver blodsbanden är det både ett och annat som förenar hennes berömda förfader, Ivan Ivarson och henne själv. En konstnär med vackert rykte i rätt vida kretsar hon också. Sedan Systembolaget förra året julpyntade sina skyltfönster med några av hennes kompositioner.

Fast man ska nog akta sig så att man inte gör för stort nummer av frändskapen.

- Han var kusin till farfar eller nåt sånt. Jag törs inte säga bestämt. Det är i alla fall på pappas sida. Jag mötte honom aldrig. Han dog långt innan jag föddes. Men det talades mycket om honom i min familj.

För det är en del som skiljer de båda artisterna åt också.

- Jag tycker om intensiva färger. Och det är möjligtvis ett arv från Ivarson. Men jag målar ju i en helt annan stil än han. Naivistisk, enligt kritikerna. Och det stämmer kanske. Jag är så dålig på sånt där. Vad man ska sätta för etiketter på konst. Jag behärskar inte terminologin.
- Men naivistisk är väl okej att bli kallad. Tror jag. Nuförtiden. Förr var det ju lite förklenande. Äsch, jag vet inte. Jag målar som jag målar. Sen får recensenterna säga vad de vill. Det spelar inte så stor roll. 
- Jo, förresten. Ibland. Vid ett tillfälle var det någon som i en anmälan jämförde mig med Selma Lagerlöf. Som ansåg att jag i mina bilder berättade ungefär som hon med sina ord. Då blev jag jättelycklig.

EN SAGOFÖRTÄLJERSKA i det magiska facket. Med penseln som trollspö. Varför inte? Det låter när man tänker på saken som en ganska god karakteristik av Gunilla Mann.

Och det har man anledning att göra när man traskar runt i hennes galleri i Rörum, en bit söder om Kivik eller norr om Baskemölla, hur man nu ser det. Det är en specialvisning hon bjuder på. Så här års sitter hon i vanliga fall vid sitt staffli på Repslagaregatan hemma i Stockholm och jobbar. Det är somrarna hon, sedan drygt ett decennium, tillbringar på Österlen.

- Det började med att jag hyrde en stuga här nere. Jag var nyfiken på trakten. Jag visste nästan ingenting om den. Men det lät så fint. Österlen.
- Och det var det också. Så jag kom tillbaka. Så småningom köpte jag ett eget ställe.
Men någon gång blir det alltså en höstutflykt ner också. Den här gången på begäran av någon kommunal utsmyckningskommitté i Ystad som behövde träffa henne för att diskutera ett uppdrag.

Och när hon ändå är här öppnar hon gärna sin ateljé. För att nu använda den inregistrerade beteckningen på huset. En bländvit Skånelänga med vänligt ljusblå dörrar - "cikoriablå har jag för mig att det heter, fast jag vågar inte svära på det, men visst är det en underbar nyans" - och svarta katter - "mina maskotar" - målade på väggen.

Egentligen är det en liten utställningshall. Där Gunilla Mann presenterar sig och sin produktion. Oljo,r litografier och posters.

Fast somligt känner man ju igen. Först och främst succéerna från Systemet. Det var som sagt i fjol hon hängde där. Som företagets julkonstnär. Ett estetiskt komplement till mumma och glögg. Ni erinrar er nog dekorationerna. En serie svenska städer i vinterskrud. Allt som allt var det sex nummer. Från "Min barndoms Göteborg" - Avenyn invaderad av tomtar - till "Härliga Simrishamn" - decemberrusningen kring torget och Thulins konditori.

- Det var en beställning som jag kände mig väldigt smickrad över att jag fick. Och som det också var väldigt roligt att jobba med.
Inte minst uppgiften att skildra Göteborg inspirerade mig. Jag är ju därifrån. Född och uppväxt i Masthugget. Pappa var av en gammal göteborgssläkt - Bäwitz. Både han och mamma har för övrigt betytt en hel del för mitt val av bana. De var bägge lite kulturellt orienterade och lärde mig tidigt att uppskatta konst och litteratur och musik.

- Pappa målade själv lite grann. Men framförallt spelade han -och sjöng. Och jag älskade att lyssna. Ibland hör jag honom inom mig. I någon visa. Eller i O, helga natt. Så som den lät på julaftnarna hemma hos farmor. 
- Sedan var mina föräldrar lite smågalna också. Jag minns när vi skulle emigrera. Till Australien. I en kosterbåt. Vi kom till England.

Åter till salongen i Rörum. Där motiven är många och myllrande. Och bär tydlig syn för sägen. Att det är en skön och lustigt vimlande värld Gunilla Mann beskriver på sina dukar. En värld man blir lätt till sinnes av att betrakta. Där det alltid är fest - i helg som söcken. Där solen alltid skiner från en molnfri himmel. Och där människorna alltid tycks lika sorglösa. Lika upptagna av att njuta av tillvaron och varandra. Vare sig de nu dansar runt i virvlarna kring en nylövad midsommarstång i Rättvik, sitter i en berså på Söders höjder och kelar, är på bröllop i Åhus, åker chabarang i Huseby, går på marknad i Sjöbo, bakar pepparkakor på Vittskövle, väntar på spårvagnen vid Valand, svingar en bägare på Savoy i Malmö, kryper i bilköer på Essingeleden, flanerar utanför Piratens villa i Kivik, vinkar av Roslagspilen i Täby, dricker kaffe på bäckahästen i Ystad eller flyger fram på cykel nedför backarna på vägen till Knäbräcke.

Det verkar som om Gunilla Mann godkänner den analysen.
- Mina målningar är en sorts hyllningar till det som jag räknar som det allra viktigaste här i livet. Kanske rent av själva meningen med det. Nämligen glädje och gemenskap. 
- Det är det jag tror på. Och det jag vill predika om. Det försöker jag göra genom att illustrera det.
- Därför är mina figurer upprymda. Därför händer det hela tiden något emellan dem.
- Och det är inte bara de som gestaltar mitt budskap. Jag använder också tingen som språkrör. Titta på skorstenarna där! Och segelbåtarna! Och väderkvarnen! Ser ni att de pratar? Sinsemellan och med er. "Var glada", säger de. Ser ni det?

Vi ser.

Och känner att det är en fröjd att se. Det som allt annat i Ateljé Mann.

Anders Franck, Göteborgsposten, 
söndag den 17 oktober 1993